Kontakt

Välkommen till Kungsmarken - Naturreservat och Golfbana

LUNDABISKOPARNAS BORG

NATURSKÖN DALGÅNG, HÄSTHAGEN. KUNGSÄNGEN

BOTANISKT KÄNT OMRÅDE

Under åren 1914 - 1925 var delar av Kungsmarken övningsområde för det infanteriregemente som var förlagt till Lund. En minnessten finns vid det 4:e hålets utslagsplats vid markörgraven.

Militären anlade en skjutbana vars första skjutvall finns framför klubbhuset i nordlig riktning. Härifrån sköt man på ett avstånd av 500 meter över de ytor som idag används för golfbanans hål 1-3.

Granskog planterades kring skjutbanan för att ge lä. Den har sedan ersatts av ädellövskog i samverkan mellan golfklubben och myndigheterna. Återstående granskog blåste ned under höststormen 1967.

Längs grusvägen växer under senvåren S:t Pers Nycklar.

Efter kurvan korsas vägen av golfspelarna och närmare sjön krävs viss uppmärksamhet eftersom vägen går nära spelytorna för golfspelet.

En medeltida väg österut från Lund har passerat strax söder om Glomsjön. I slänten på andra sidan sjön (östra sidan) kan man fortfarande se spår av denna väg i form av de långa fårorna i marken, som leder nedför slänten mot vadstället över Glomsbäcken. Fårorna bör enligt arkeologerna vara s.k. hålvägar som åstadkommits av människor, djur och vagnar på väg till vadstället.

Den medeltida muren som syns i anslutning till denna skylt fortsätter uppför slänten öster om Glomsjön och sedan vidare ca 1 km österut till Kungsmarkens yttre gräns. Historiskt har muren skilt betesmarken i Hästhagen från ängsmarken i Kungsängen. Muren är ett exempel på stora medeltida konstruktionsarbeten i Kungsmarken. Hela reservatet omges av en samtida stenmur av flera kilometers längd, vilken kan ses från Glomstorp (biskopsborgen vid skylt 5). Medeltida murrester återfinns också längs västra stranden av Glomsjön. Syftet med murarna har sannolikt varit att avskilja odlings-, ängs- och betesmark.

Området framför dig innehåller lämningar från tidig medeltid (11 - 1300-talet).

För att dessa ska framträda och bevaras måste vegetationen betas. Detta ombesörjes av gutefår, där både bagge och tacka bär horn. Fåren är fullständigt ofarliga, men stundtals nyfikna. Fåren går ute hela året och klipps inte.

Man ser ofta jagande tornfalkar över betesmarken. Dessa står stilla i luften på fladdrande vingar, så kallad ryttling.

Längs sjökanten finns rester av den medeltida mursträckningen som skilt betesmark från ängs- och odlingsmark.

På krönet av Glomsbacken hittar man resterna efter Ärkebiskoparnas borg, eller befästa stormansgård. Gården omnämns i historiska källor från år 1222, då ärkebiskopen Andreas Sunesen daterat ett brev från Glustorp, och som Glumstorp i ärkebiskopen Karl Eriksens testamente från år 1334. Dateringarna gör att man kan anta att gården anlades någon gång i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet.

Bortsett från några större stenar, som formar relativt raka rader och kan markera grundläggningar, finns resterna av Glomstorp under mark. Vad som framträder tydligt är dock skyddet för anläggningen i form av en befästningsvall, som bildar ett relativt stort rektangulärt område över hela krönet på Glomsbacken.

Vallen har troligen varit fundamentet för en pallissad, vilken utgjort en uthägnad där man förstärkt skyddseffekten genom att gräva ett dike på utsidan av befästningen och därigenom ökat höjden på skyddet som anfallare måste ta sig över.

I södra delen av det invallade området ser man en upphöjning som av vissa arkeologer tolkats som rester av spishällen. Det dominerande byggnadsmaterialet i anläggningen har varit trä, som under århundradenas lopp brutits ned och försvunnit. Spisar, eldstäder och skorstenar var dock konstruerade i sten. Hällen kan då vara lämningar efter köket där den största eldstaden bör ha funnits.

Vid sydöstra delen av anläggningen syns också brunnen, utmärkt av en av stolparna som utmärker strövstigen. I botten syns resterna av den stenskoning som stöttat upp väggarna i brunnen. Ingen ingående arkeologisk undersökning har gjorts inom gårdsanläggningen.

Glomsbäckens dalgång framträder tydliga spår efter en uppdämning och en dammanläggning. Glomsjöns lokalisering har ändrats under århundraden genom att Glomsbäcken dämts på olika ställen.

Över bäckravinen går en tydlig stenvall som fungerat som ett dämme, och troligen har norr om denna funnits en fiskdamm som tillhört Glomstorp.

På norra sidan om vallen kan man se de stora stenarna som utgjorde själva fördämningen. Noterbart är också den kanal som leder runt stenvallens västra sida, genom vilken man kunde reglera vattenståndet i fiskdammen samt vattenflödet i Glomsbäcken.

Eftersom inga arkeologiska undersökningar genomförts kan man inte veta om det också funnits en kvarnanläggning som grenslat kanalen. Det är emellertid sannolikt att en stormansgård av Glomstorps storlek också haft en egen kvarn, vilken då troligen varit av typen skvaltkvam - en kvarn som drevs med underflöde, d.v.s. med ett skovelhjul under kvarnen.

På spelfältet för hål 14-15 framträder rader av stenar, vilka fortsätter in i skogsdungen öster om det 14:e hålet. Ursprunget till stenformationerna är inte helt klarlagt.

Eventuellt är de s.k. stensträngar - d.v.s. rester av staketkonstruktioner från järnålderstid (för ca 2000 år sedan) - där stenarna lades upp i rader för att stötta upp flätade staket som inhägnade mer intensiva odlingar och skyddade dessa från betande djur.

En annan möjlighet är att formationerna utgör vad man kallar tegavskiljare, vilka skapats genom att man i samband med röjning av mark för odling lyft ut stenar man stött på i odlingsytan till gränsen av fältet - tegen.

I Hästhagen, öster om golfbanan, återfinns flera stenformationer av en cirkulär/rund typ. Dessa formationer utgör en blandning av järnåldersgravar och röjningsrösen från järnålderstid.

Om man vänder blicken österut framträder stenmuren från tidig medeltid. Muren har alltsedan dess skilt betesmark i norr (Hästhagen) och ängsmark i söder (Kungsängen).

Medeltida stenmurar utmärks av att de är uppbyggda av både jord och sten, till skillnad från senare tiders stenmurar vilka endast innehåller sten. På sydsidan av muren har man funnit rester av omgärdade järnåldersåkrar. Dessa är dock svåra att upptäcka.

Ängsmarken var ingen betesmark utan gav vinterfoder åt djuren. Ängens örter och gräs skördades via slåtter i juli månad. Efter slåttern kunde däremot efterbete ske. Slåttern på Kungsängen upphörde 1928. På grund av detta har ängsfloran tyvärr successivt övergått till betesflora.

Väster om stängslet återupptogs dock slåttern på 1950-talet genom golfklubbens försorg. Ängsfloran på denna kalkrika moränmark är mycket artrik. Här kan man bl.a. njuta av ett tiotal orchidéer, gullvivor och smörbollar.

Under vår och försommar kan man här njuta av den rika ängsfloran ner mot bäcken. Här hittar man bl.a. brudborste (Círsium heterophýllum), en taggfri tistelart, och orchidéerna S :t Pers nycklar (Orchis máscula), brudsporre (Gymnadénia conópsea), Jungfru Marie nycklar (Dactylórchis fúchsii), nattviolerna (Platanthéra chloranta och bifólia). Orchidéerna gynnas av det ytliga vattenflödet från Hästhagen och ner mot Glomsbäcken.

Stigen viker nu mot klubbhuset. Längs leden finns en raritet, Humlesuga (Betonica officinalis), utmärkt med blåmarkerade pinnar. Den blommar i mitten av sommaren och har förr använts som medicinalväxt. Kungsmarken är en av dess få kvarvarande växtplatser i Sverige. I den örtrika slänten mot bäcken blommar redan i april - maj en annan verklig raritet, smalbladig lungört (Pulmonária angustifólia). Detta är dess enda växtplats i Skåne, och glädjande nog har den ökat kraftigt här under senare årtionde. För att komma tillbaka till parkeringen, följ bäcken söderut till bron.